Begravning.
Idag va jag då på begravning. Första gången för mig.
Va typ mammas mosters man som dött.
När andra gråter så gråter jag också, automatiskt.
Det är fan hemskt ;o
Men sen så tror ju inte jag en sekund på gud eller så,
så det blir på ngt sätt så konsigt när hon psalm- och
bön-tanten står och säger typ "han ska alltid vila i guds
händer, och låt oss mötas nån dag igen i himlen" eller
vad hon säger. För jag tror ju inte på sånt, så det stör mig.
För mig känns det på ngt sätt "falskt" , eftersom jag inte tror
på det hon säger. Det är därför man blir extra ledsen också,
för jag tror ju inte att man på något sätt kommer att ses igen.
Inte en chans. Är man död så är man död. Det är det som
kallas just död för mig. Det finns liv, och så finns det död.
Då kan det ju inte finnas liv efter döden. Antingen lever man,
eller så är man död, eller? Man begravs och folk tar farväl
av en för att man aldrig igen kommer ses. Är man död så är
man död. Punkt slut. Det är därför jag är så jävla rädd för att
dö. Jag har ingen tro att stödja mig mot. Ingen gud jag kan be till.
Haha, det här får mig även att tänka på Carola, den idioten.
Hon har sagt att man kan bota homusexuella med böner.
HALLÅ? Att vara homosexuell är väl ingen sjukdom? Eller?
Nä, hon är fan dum i huvudet. Hon kan sjunga, låt henne
då göra det om hon inte har ngt vettigt att komma med!
ALLA vet väl att homosexualism inte är en SJUKDOM?
Idiot.
Ciao.
Carola var ju med i sekten/kyrkan Livets ord på 80- och 90-talet. Livets ord stod då för ännu värre saker, till exempel tyckte man om att föddes eller blev handikappad så var det ett straff från Gud. De trodde också att alla kunde bli friska genom bön, om du fortsatte vara skadad så var det ditt fel för du hade du bett för lite eller fortsatt att synda. Carola borde verkligen sjunga mer och säga mindre om hur andra lever.
Tänk på att många religioner håller isär kroppen från själen, man menar att när man dör så dör kroppen, medan själen lever vidare på något sätt som vi inte kan förstå nu, så livet efter döden är egentligen livet efter att kroppen har dött, men själen dör aldrig.
Intressant blogg du har, fortsätt skriva!
